Svensk ordbok 2009, webbversion

syn`dabock substantiv ~en ~ar synda|­bock·en●person som får bära skulden för an­dras försyndelser för att ge in­tryck av att rätt­visa skipats samh.yrk.JFRcohyponymstrykpojkecohyponymhackkyckling efter spion­affären behövdes en syndabock, så försvars­ministern fick av­gåsedan 1749efter Bibeln, 3 Mosebok 16, där det sägs att överste­prästen ska slakta och offra en geta­bock samt låta en geta­bock löpa sedan alla Israels synder har placerats på hans hjässa