Svensk ordbok 2009, webbversion

syn`da verb ~de ~t synd·ar●begå synd särsk. i religiösa och erotiska samman­hang komm.relig.JFRcohyponymförsynda sig synda mot Guds heliga budsynda i tankar, ord och gärningarhan hade syndat under semestern och varit o­trogen○äv. försvagathandla felaktigt synda mot trafik­reglernasynda (mot ngt)synda på nådensenåd 1 sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. synda Subst.:vbid1-352034syndande