Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~er
sym·foni·er●typ av större musikalisk komposition för orkester
ofta med fyra satser
musiksymfoniorkestersista satsen av Beethovens nionde symfoni○äv. bildligt, särsk. om (välkomponerad) kombination av sinnesintrycktavlan var en symfoni av färgersedan 1783av grek. symphoni´a ’samklang’; jfr fon