Svensk ordbok 2009, webbversion

sy`dpol substantiv ~en ~er syd|­pol·en1vanligen best. f. sing. och med versal den punkt på södra halv­klotet där jord­axeln tänks skära jord­ytan geogr.land.JFRcohyponymnordpol 1 en expedition till sydpolensedan 18052vanligen best. f. sing. det parti av en magnet dit kraft­linjerna tycks gå fys.JFRcohyponymnordpol 2 sedan 1822