Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~er
syd|pol·en1vanligen best. f. sing. och med versal
den punkt på södra halvklotet där jordaxeln tänks skära jordytan
geogr.land.JFRcohyponymnordpol 1
en expedition till sydpolensedan 18052vanligen best. f. sing.
det parti av en magnet dit kraftlinjerna tycks gå
fys.JFRcohyponymnordpol 2
sedan 1822