Svensk ordbok 2009, webbversion
[swiŋ´el.sviŋ´]
substantiv ~en
swing·en●typ av jazz som karakteriseras av korta solistinslag och svängande rytm
ofta framförd av stora orkestrar; särsk. om den dominerande jazzstilen (och annan jazzinfluerad musik) under 1930-talet och 1940-talet
musikJFRcohyponymbebopcohyponymtradjazzcohyponymdixielandcohyponymblues
sedan 1934av eng. swing med samma betydelse; till swing, samma ord som svinga