Svensk ordbok 2009, webbversion

swing [swiŋ´el.sviŋ´] substantiv ~en swing·en●typ av jazz som karakteriseras av korta solistinslag och svängande rytm ofta fram­förd av stora orkestrar; särsk. om den dominerande jazzstilen (och annan jazzinfluerad musik) under 1930-talet och 1940-talet musikJFRcohyponymbebopcohyponymtradjazzcohyponymdixielandcohyponymblues sedan 1934av eng. swing med samma betydelse; till swing, samma ord som svinga