Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
svål·en●fet hud på svinkött
kokk.fläsksvålknaperstekt svålhon skar alltid bort svålen○äv. om hud på huvudethuvudsvålhan fick håret bortsvett intill svålensedan mitten av 1300-talet (i sammansättn.)Gotlands-Lagenfornsv. svarþ, äldre sv. svård; gemens. germ. ord av omdiskuterat urspr.