Svensk ordbok 2009, webbversion

svål substantiv ~en ~ar svål·en●fet hud på svin­kött kokk.fläsksvålknaper­stekt svålhon skar all­tid bort svålen○äv. om hud på huvudethuvudsvålhan fick håret bortsvett in­till svålensedan mitten av 1300-talet (i sammansättn.)Gotlands-Lagenfornsv. svarþ, äldre sv. svård; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.