Svensk ordbok 2009, webbversion

svirr`a verb ~de ~t svirr·ar●röra sig snabbt och o­regelbundet i tvära kast, virvlar, cirklar o.d.; ofta med (ton­vikt på) ett åt­följande surrande el. vinande ljud NollJFRcohyponymcirklacohyponymfladdracohyponymvirvlacohyponymsurra 1 troll­sländan svirrade av och ansvirrande myggor○äv. om ljus o.d.flimra det svirrade för ögonensvirrasedan 1763sv. dial. svirra; av ljud­härmande urspr.; ev. besl. med surra Subst.:vbid1-774552svirrande; vbid2-774552svirr