Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
svirr·ar●röra sig snabbt och oregelbundet
i tvära kast, virvlar, cirklar o.d.; ofta med (tonvikt på) ett åtföljande surrande el. vinande ljud
NollJFRcohyponymcirklacohyponymfladdracohyponymvirvlacohyponymsurra 1
trollsländan svirrade av och ansvirrande myggor○äv. om ljus o.d.flimra
det svirrade för ögonensvirrasedan 1763sv. dial. svirra; av ljudhärmande urspr.; ev. besl. med surra
Subst.:vbid1-774552svirrande;
vbid2-774552svirr