Svensk ordbok 2009, webbversion

svin`dla verb ~de ~t svindl·ar1vanligen i opers. konstruktioner upp­levas som yrsel med.hon var så trött att det svindlade för ögonen○äv. med konstruktionsväxling (ibl. försvagat)en lön som får tanken att svindlasvindla (för/i ngt)sedan 17832bedriva affärer som av­ser att bedra ngn ekon.han svindlade den gamla damen på flera miljonersvindla ngn (på ngt)sedan 1886Subst.:svindlande; svindel, svindleri (till 2)