Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
svin·et●typ av partåigt hovdjur med lång, kraftig kropp, förlängt nosparti och korta ben
zool.navelsvinvildsvinvårtsvin○spec.gris
svinavelsvinstiagödsvintamsvin○äv. om andra liknande däggdjuri sammansättn.
jordsvinmarsvinpiggsvinöresvin○äv. bildligt om människa som uppfattas som motbjudandesvinaktigfyllsvinhan beter sig som ett svin mot sin fru och ligger med varenda brud han serhon var full som ett svinkasta pärlor för svinse1pärla
sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. svin; gemens. germ. ord, besl. med so