Svensk ordbok 2009, webbversion

svin substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en svin·et●typ av par­tåigt hov­djur med lång, kraftig kropp, förlängt nos­parti och korta ben zool.navelsvinvildsvinvårtsvin○spec.gris svinavelsvinstiagödsvintamsvin○äv. om an­dra liknande dägg­djuri sammansättn. jordsvinmarsvinpiggsvinöresvin○äv. bildligt om människa som upp­fattas som mot­bjudandesvinaktigfyllsvinhan beter sig som ett svin mot sin fru och ligger med var­enda brud han serhon var full som ett svinkasta pärlor för svinse1pärla sedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. svin; gemens. germ. ord, besl. med so