Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
svimm·ar●ibl. med partikelnav, utan större betydelseskillnad
plötsligt och tillfälligt förlora medvetandet
ofta beroende på otillräcklig blodtillförsel till hjärnan
med.SYN.synonymtuppa av
JFRcohyponymdåna 2
svimfärdighon svimmade av utmattninghan svimmade av rädslahon svimmade av en kort sekund○äv. som överdrifthon var nära att svimma av lycka när han ringdesvimma (av)sedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. (for)svima ’sväva; svimma’; gemens. germ. ord, besl. med fornsv. svema ’röra sig hit och dit; sväva’
Subst.:vbid1-350677svimmande,
svimning