Svensk ordbok 2009, webbversion

svi`kare substantiv ~n äv. vard. svikarn, plur. ~, best. plur. svikarna svik·ar·en●person som sviker psykol.yrk.somliga betraktade honom som en svikare när han lämnade moder­klubbensedan 1697jfr fornsv. svikare ’bedragare’