Svensk ordbok 2009, webbversion
svi`kare
substantiv ~n äv. vard. svikarn, plur. ~, best. plur. svikarna
svik·ar·en●person som sviker
psykol.yrk.somliga betraktade honom som en svikare när han lämnade moderklubbensedan 1697jfr fornsv. svikare ’bedragare’