Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n svicklar
svickl·ar●pendentiv
arkit.svickelfältvalvsvickel○äv.nedre, spetsig del av valvfält
○äv.plan, trekantig yta mellan en valvbåge och dess rätvinkliga omfattning
bågsvickelmursvickelsedan 1850av ty. Zwickel ’kil’; jfr svicka