Svensk ordbok 2009, webbversion

svick`el substantiv ~n svicklar svickl·ar●pendentiv arkit.svickelfältvalvsvickel○äv.nedre, spetsig del av valvfält ○äv.plan, tre­kantig yta mellan en valv­båge och dess rät­vinkliga om­fattning bågsvickelmursvickelsedan 1850av ty. Zwickel ’kil’; jfr svicka