Svensk ordbok 2009, webbversion

svan`sa verb ~de ~t svans·ar●springa om­kring och vifta (in­ställsamt) på svansen komm.○vanligen bildligtvara över­drivet upp­märksam och in­ställsam särsk. mot person av mot­satt kön ned­sätt.hon kom all­tid svansande så fort han ropadehan har svansat efter henne i flera årsvansa (efter/för ngn)sedan 1541Subst.:vbid1-349835svansande, vbid2-349835svansning