Svensk ordbok 2009, webbversion
svank`a
verb ~de ~t
svank·ar●ha kroppshållning med ryggen i inåtböjd form
med.försök att inte svanka när du står upp○äv. om föremål med liknande utseendeett svankande taksvankasedan 1931Subst.:vbid1-349810svankande,
vbid2-349810svankning