Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en, plur. ~ar äv. ~or
svan·en●(typ av) stor, vanligen vit andfågel som har lång hals
och som inte kan dyka men med halsens hjälp hämtar sin föda på bottnen i grunda vatten
zool.svandunsvanhalsknölsvansångsvansvarta svanarvackra vita svanarbruset från svanarnas stora vingarsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. svan; gemens. germ. ord, urspr. trol. ’sångare’ och besl. med lat. son´us ’ljud’
Vita svanor tamt i vassen kryssa efter gunst och bröd. Ut på djupet, svarta svanor, ut, I barn av natt och glöd.Carl Snoilsky, Svarta svanor (i Nya dikter, 1881); dikten kan uppfattas som en beskrivning av två diametralt motsatta människotyper