Svensk ordbok 2009, webbversion
svamm
´
el
substantiv
svamlet
svaml·et
●
osammanhängande prat
komm.
JFR
cohyponym
munväder
sentimentalt svammel
inget svammel nu, utan gå rakt på sak
svammel (om ngn/ngt/att+V/SATS)
sedan 1850