Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n
svalk·an●förhållandevis låg (utomhus)temperatur
som vanligen upplevs som angenäm; vanligen med tanke på sommarväder
meteorol.nattsvalkahan njöt aftonens svalkahon längtade efter regn och svalkadet var svalka inne under träden○äv. betr. annan företeelse(angenäm upplevelse av) förhållandevis låg temperatur
lakanens behagliga svalkasedan ca 1430Själens tröstfornsv. svalke; svenskt ord, bildat till 1sval
verb ~de ~t
svalk·ar●göra sval på ett lindrande eller uppfriskande sätt
med.svalka strupen med ett glas isvattende svalkade sig med ett doppnattbrisen svalkade hennes hudsvalka ngn/ngt (med ngt)sedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. svalka
Subst.:vbid1-349642svalkande,
vbid2-349642svalkning