Svensk ordbok 2009, webbversion

svalg [sval´j] substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en svalg·et●rörliknande förbindelse mellan näs­hålan och mat­strupen med öppningar fram­till mot mun­hålan och strup­huvudet med.SYN.synonymfarynx läkaren tittade honom i svalget○äv. mer el. mindre bildligt om av­grund, klyfta e.d. (äv. abstrakt)tunnel­banans mörka svalgett svalg var befäst mellan deras upp­fattningarsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. svalgh ’svalg; o­måttlighet’; till svälja