Svensk ordbok 2009, webbversion

sväl`ja verb svalde svalt, pres. sväljer svälj·er●ibl. med partikelnner, utan större betydelse­skillnad låta glida ner genom svalget och mat­strupen genom reflex i tunga och strupe m.m. fysiol.sväljreflexsväljrörelsetugga och sväljasvälj (ner) tabletten med ett glas vatten○äv. bildligt, spec.acceptera han kunde inte svälja att de hade förbi­gått honom○spec. äv. med bi­betydelse av att ngn blir lurad e.d.en historia som polisen inte svaldesvälja (ngt), svälja (ner ngt), svälja (SATS)svälja förtretenseförtret svälja gråtensegråt sedan 1325Westgöta-Lagenfornsv. svälghia; gemens. germ. ord; jfr svalg Subst.:vbid1-351190sväljande, vbid2-351190sväljning