Svensk ordbok 2009, webbversion
verb svalde svalt, pres. sväljer
svälj·er●ibl. med partikelnner, utan större betydelseskillnad
låta glida ner genom svalget och matstrupen
genom reflex i tunga och strupe m.m.
fysiol.sväljreflexsväljrörelsetugga och sväljasvälj (ner) tabletten med ett glas vatten○äv. bildligt, spec.acceptera
han kunde inte svälja att de hade förbigått honom○spec. äv. med bibetydelse av att ngn blir lurad e.d.en historia som polisen inte svaldesvälja (ngt), svälja (ner ngt), svälja (SATS)svälja förtretenseförtret
svälja gråtensegråt
sedan 1325Westgöta-Lagenfornsv. svälghia; gemens. germ. ord; jfr svalg
Subst.:vbid1-351190sväljande,
vbid2-351190sväljning