Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n svalor
sval·an●typ av (mindre) fågel med långa spetsiga vingar, kluven stjärt och stort gap
zool.backsvalahussvalaladusvalapilsnabba svalor flög lågt på sin jakt efter insekter○äv. om papper som vikts på sådant sätt att det seglar bra i luftenvika svalorkasta svalor○äv. bildligt i ett uttryck för att ngn/ngt är unik(t) i sitt slaglandet är en ensam svala i europeisk politiken svala gör ingen sommarett enda exempel räcker inteel. har ingen avgörande betydelse
en svala gör ingen sommar – en bilfri dag i månaden löser verkligen inte alla miljöproblem
sedan mitten av 1400-taletProsadikter från Sveriges medeltidfornsv. svala; gemens. germ. ord av dunkelt urspr.