Svensk ordbok 2009, webbversion

surr substantiv ~et surr·et●en­tonigt och klang­löst ut­draget ljud (som) av flygande insekter e.d. komm.zool.surret från rummets o­synliga fläktarsurret av gästernas pratmyggornas intensiva surrett surr (av/från ngt)sedan 1749till surra