Svensk ordbok 2009, webbversion
su`rkart
substantiv ~en äv. ~et, plur. ~ar äv. ~, best. plur. ~arna äv. ~en
sur|kart·en, sur|kart·et●sur (äppel)kart
kokk.psykol.○äv.sur person
en och annan surkart undrar säkert om vi ska använda skattepengar till karnevalersedan 1740