Svensk ordbok 2009, webbversion

su`rkart substantiv ~en äv. ~et, plur. ~ar äv. ~, best. plur. ~arna äv. ~en sur|­kart·en, sur|­kart·et●sur (äppel)kart kokk.psykol.○äv.sur person en och annan surkart undrar säkert om vi ska an­vända skatte­pengar till karnevalersedan 1740