Svensk ordbok 2009, webbversion

sur`fa verb ~de ~t surf·ar●åka stående på en bräda som bärs fram på våg­toppar eller dras av motor­båt sport.vindsurfahan surfade på vågorna○äv. bildligt, spec. i ut­tryck med an­tydan om opportunism o.d.en politiker som surfade på gröna vågen○spec. äv. om att besöka sidor på inter­net e.d.surfa på inter­netsurfa (på ngt)sedan 1923av eng. surf med samma betydelse, till surf ’bränning’ Subst.:vbid1-349320surfande, vbid2-349320surf(n)ing