Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n suror
sur·an●kapitel i Koranen
bok.relig.sedan 1871av arab. sūrah ’sura; rad, räcka’
verb ~de ~t
sur·ar●vara irriterad och grinig
på grund av ngt som upplevs som en oförrätt e.d.
vard.komm.han satt hemma och surade för att de inte hade ringtsurasedan 1734Subst.:vbid1-349306surande