Svensk ordbok 2009, webbversion

sulta´n substantiv ~en ~er sult·an·en●(titel för) islamisk härskare dels förr i Turkiet och Marocko, dels än­nu i vissa länder i Asien samh.yrk.sultanens prakt­fulla palatssultanen av Bruneisultan (av ngt)sedan 1385Klosterläsningfornsv. soldan; av arab. sultān ’herra­välde; härskare’