Svensk ordbok 2009, webbversion
sulta´n
substantiv ~en ~er
sult·an·en●(titel för) islamisk härskare
dels förr i Turkiet och Marocko, dels ännu i vissa länder i Asien
samh.yrk.sultanens praktfulla palatssultanen av Bruneisultan (av ngt)sedan 1385Klosterläsningfornsv. soldan; av arab. sultān ’herravälde; härskare’