Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n sulor
sul·an1undersida av sko
kläd.korksulalädersularågummisulaskosulahål i sulaninga svarta sulor i gymnastiksalen○äv.löstagbart skoinlägg
fårskinnssulainnersula○äv.undersida av fot
fotsula○äv. bildligtundersida av strykjärn
sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. sula, sola; gemens. germ. ord, nära besl. med lat. sol´ea ’sandal; grundstock’ och sol´um ’mark; underlag’
2typ av stor, långvingad havsfågel som har spetsig näbb
och som häckar på klippiga oceaniska öar och kuster
zool.JFRhyperonympelikanfågel
havssulasulorna kan dyka ända ner till 30 meter under vattenytansedan 1828jfr no. sula, isl. súla med samma betydelse; trol. till no. sula ’klave; kluven stolpe’ (efter stjärtens form)
verb ~de ~t
sul·ar●sätta (ny) sula på
kläd.JFRcohyponymbottna 3
sula skorsula ngtsedan 1518 (i sammansättn.)Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholmfornsv. sula; till 1sula 1
Subst.:vbid1-348903sulande,
vbid2-348903sulning