Svensk ordbok 2009, webbversion

1su`la substantiv ~n sulor sul·an1under­sida av sko kläd.korksulalädersularågummisulaskosulahål i sulaninga svarta sulor i gymnastik­salen○äv.lös­tagbart skoinlägg fårskinnssulainnersula○äv.under­sida av fot fotsula○äv. bildligtunder­sida av stryk­järn sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. sula, sola; gemens. germ. ord, nära besl. med lat. sol´ea ’sandal; grundstock’ och sol´um ’mark; under­lag’ 2typ av stor, långvingad havs­fågel som har spetsig näbb och som häckar på klippiga oceaniska öar och kuster zool.JFRhyperonympelikanfågel havssulasulorna kan dyka ända ner till 30 meter under vatten­ytansedan 1828jfr no. sula, isl. súla med samma betydelse; trol. till no. sula ’klave; kluven stolpe’ (efter stjärtens form)
2su`la verb ~de ~t sul·ar●sätta (ny) sula på kläd.JFRcohyponymbottna 3 sula skorsula ngtsedan 1518 (i sammansättn.)Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholmfornsv. sula; till 1sula 1 Subst.:vbid1-348903sulande, vbid2-348903sulning