Svensk ordbok 2009, webbversion

suffle´ra verb ~de ~t suffl·er·ar●vid behov viska repliker till skåde­spelare på scen; om spec. person (sufflör/sufflös) som sitter (o­synlig) i en lucka e.d. fram­för scenen scen.han glömde vissa repliker men hon sufflerade honom bra○äv. ngt ut­vidgatviska (till ngn) sufflera (ngn)sedan 1792via ty. av fra. souffler ’blåsa; viska’; jfr sufflé Subst.:vbid1-348772sufflerande, vbid2-348772sufflering