Svensk ordbok 2009, webbversion
syffisans
el.
suffisans
suffisans
[
-aŋ
´
s
]
substantiv
~en
syf·fis·ans·en, suf·fis·ans·en
●
överlägsen självtillräcklighet
mindre brukl.
psykol.
sedan 1781
av fra.
suffisance
med samma betydelse, till
suffire
’räcka till’