Svensk ordbok 2009, webbversion

syffisans el. suffisanssuffisans [-aŋ´s] substantiv ~en syf·fis·ans·en, suf·fis·ans·en●över­lägsen själv­tillräcklighet mindre brukl.psykol.sedan 1781av fra. suffisance med samma betydelse, till suffire ’räcka till’