Svensk ordbok 2009, webbversion

succé [sukse´äv.sykse´] substantiv ~n ~er succé·er●mycket stor fram­gång hos publik scen.succéförfattaresuccépjässuccéromanförsäljningssuccékassasuccépubliksuccéskrattsuccépjäsen blev en succéhon gjorde succé på firma­festen med sina imitationerdet hotande fiaskot vändes i succé○äv. ngt ut­vidgatkyckling­grytan blev en succésuccé (för ngn/ngt)sedan 1628av fra. succès med samma betydelse; av lat. success´us ’förlopp; fram­gång’; jfr succession