Svensk ordbok 2009, webbversion
substantive´ra
verb ~de ~t
sub·stant·iv·er·ar●vanligen perf. part.
använda (adjektiv e.d.) som en sorts substantiv
språkvet.substantiverade adjektiv som ”kommunfullmäktig”substantivera ngtsedan 1801Subst.:vbid1-348580substantiverande,
vbid2-348580substantivering