Svensk ordbok 2009, webbversion

sub`stantiv substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sub·stant·iv·et●typ av ord som betecknar ett ting, en varelse, en före­teelse e.d. språkvet.”sten” är ett konkret substantiv och ”kärlek” är ett abstrakt substantivsedan 1786av lat. (no´men) substanti´vum ’ord som betecknar en substans, ngt själv­ständigt’; jfr substans