Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
sub·ord·in·er·ar●underordna
mindre brukl.mil.en dominant kultur och en subordineradsubordinera ngn/ngt (under ngn/ngt)sedan 1727av medeltidslat. subordina´re med samma betydelse; till sub- och lat. ordina´re ’ordna’; jfr ordinera
Subst.:vbid1-348519subordinerande,
vbid2-348519subordinering;
subordination