Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. stövarn, plur. ~, best. plur. stövarna
stöv·ar·en●typ av skalldrivande jakthund
jakt.zool.hamiltonstövareschillerstövaresmålandsstövaresedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. stövare; av lågty. stöver med samma betydelse, till stöven ’jaga; röra upp damm’; jfr stöv