Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. stöttepelarn, plur. ~, best. plur. stöttepelarna
stötte|pel·ar·en●stödjande anordning
○mest bildligt, särsk. om personmittbackarna var lagets stöttepelaresedan senare hälften av 1400-talet SOU; 1913 om personLatinskt-svenskt glossariumfornsv. stötte pelare
Samhällets stöttepelare.Efter Henrik Ibsens skådespel Samfundets støtter (1877)