Svensk ordbok 2009, webbversion

stött`epelare substantiv ~n äv. vard. stöttepelarn, plur. ~, best. plur. stöttepelarna stötte|­pel·ar·en●stödjande an­ordning ○mest bildligt, särsk. om personmitt­backarna var lagets stöttepelaresedan senare hälften av 1400-talet SOU; 1913 om personLatinskt-svenskt glossariumfornsv. stötte pelare Samhällets stöttepelare.Efter Henrik Ibsens skådespel Samfundets støtter (1877)