Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
stöppl·ar●ge (målad yta) matt, kornigt utseende genom att stöta pensel mot den
konstvet.tekn.stöppla ngtsedan 1892trol. av äldre ty. stupfeln, stüpfeln ’stöta lätt’; besl. med stöta
Subst.:vbid1-348182stöpplande,
vbid2-348182stöppling