Svensk ordbok 2009, webbversion

stöpp`la verb ~de ~t stöppl·ar●ge (målad yta) matt, kornigt ut­seende genom att stöta pensel mot den konstvet.tekn.stöppla ngtsedan 1892trol. av äldre ty. stupfeln, stüpfeln ’stöta lätt’; besl. med stöta Subst.:vbid1-348182stöpplande, vbid2-348182stöppling