Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
stön·et●dovt ljud från ngn som lider fysiskt
komm.stönen från operationssalen○äv. om liknande ljud från ngn som anstränger sig hårthan lyfte skivstången med ett stön○äv.suck
ibl. som uttryck för välbefinnande, spec. sexuellt
välluststönett stön (av ngt)sedan 1845till stöna