Svensk ordbok 2009, webbversion

stö`ka verb ~de ~t stök·ar●hålla på med (hushålls)arbete ofta på ett trivsamt och ngt bullersamt sätt hush.JFRcohyponym2dona han stökade i köketstöka (ngnstans)sedan 1620sv. dial. stöka ’söka bränsle; städa’, till stök ’ris och kvistar; skräp’; trol. besl. med stuka 1 Subst.:vbid1-348122stökande; stök