Svensk ordbok 2009, webbversion

stå`thållare substantiv ~n äv. vard. ståthållarn, plur. ~, best. plur. ståthållarna ståt|­håll·ar·en●ställ­företrädare för ett lands regent särsk. i egenskap av styres­man för en provins histor.samh.yrk.ståthållarämbeteden romerske ståthållaren i Egyptenden svenske ståthållaren i Norge under unions­tiden○äv.person med an­svar för förvaltningen av de kungliga slotten sedan 1520Stockholms stads tänkeböckerav lågty. statholder med samma betydelse, till stat ’ställe’, allt­så urspr. ’ställ­företrädare’