Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n äv. vard. ståthållarn, plur. ~, best. plur. ståthållarna
ståt|håll·ar·en●ställföreträdare för ett lands regent
särsk. i egenskap av styresman för en provins
histor.samh.yrk.ståthållarämbeteden romerske ståthållaren i Egyptenden svenske ståthållaren i Norge under unionstiden○äv.person med ansvar för förvaltningen av de kungliga slotten
sedan 1520Stockholms stads tänkeböckerav lågty. statholder med samma betydelse, till stat ’ställe’, alltså urspr. ’ställföreträdare’