Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
ståt·ar●uppträda
med ngt praktfullt, särsk. klädesplagg e.d.; ibl. på ett demonstrativt el. skrytsamt sätt
NollJFRcohyponympråla
ståta i nya kläderståta med sina medaljer○äv.förekomma i uppmärksammat sammanhang
hon ståtade på tidningens förstasida med titeln ”direktör”○äv. om icke-levande företeelseen huvudstad som kunde ståta med ett stort antal teatrar och museerståta med/i ngtsedan 1643Subst.:vbid1-347506ståtande