Svensk ordbok 2009, webbversion
stä`vja
verb ~de ~t
stävj·ar●förhindra eller motverka
ngt icke önskvärt, vanligen på ett tidigt stadium
Nollstävja alkoholmissbruketstävja bidragsfusketstävja ngtsedan 1764trol. av isl. stefja, no. stevja ’hindra; hejda’
Subst.:vbid1-348023stävjande