Svensk ordbok 2009, webbversion

stänk substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en stänk·et●droppar (eller små mängder) av stänkande vätska e.d. utstr.stänkskydddet salta stänket från vågornastänk av gyttja○äv. om en­staka droppar, spec. vid mat­lagning e.d.han droppade i några stänk karamell­färgett stänk gin i drinken○äv. bildligt om liten mängd i all­mänhetJFRcohyponymnyans guldstänksolstänkett stänk av grått i polisongernaett stänk av ironi i röstenhumor med ett stänk av allvarett stänk (av ngt), ett stänk (ngt)sedan ca 1755till stänka