Svensk ordbok 2009, webbversion

stäck`a verb stäckte stäckt, pres. stäcker stäck·er1sätta stopp för viss ut­veckling zool.planerna på en ut­byggnad stäcktes av låg­konjunkturenstäcka ngtsedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. stäkkia ’förkorta; komma ngn att lida brist’, till stakker ’kort’ 2ving­klippa fågel Nollhan såg flera stäckta kärr­snäppor under promenadenstäcka ngtsedan 1708Subst.:vbid1-347528stäckande