Svensk ordbok 2009, webbversion
verb stäckte stäckt, pres. stäcker
stäck·er1sätta stopp för
viss utveckling
zool.planerna på en utbyggnad stäcktes av lågkonjunkturenstäcka ngtsedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. stäkkia ’förkorta; komma ngn att lida brist’, till stakker ’kort’
2vingklippa
fågel
Nollhan såg flera stäckta kärrsnäppor under promenadenstäcka ngtsedan 1708Subst.:vbid1-347528stäckande