Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n ~r
styr·els·en1förtroendevald grupp som utövar högsta ledning inom företag, förening, institution e.d.
admin.samh.yrk.JFRcohyponymdirektion 1cohyponymbestyrelse
styrelsearvodestyrelsebeslutstyrelseordförandestyrelsesammanträdeden sittande styrelsenen enig styrelsevälja en ny styrelsehon valdes in i styrelsenhan sitter i företagets styrelsestyrelsen beslöt bordlägga fråganstyrelsen (för ngt)sedan 1833fornsv. styrilse ’regering’
2sätt att styra
land e.d.
pol.sesestyra 2
styrelseformlandets styrelse○äv.det att styra
utöva styrelsen över landetstyrelse (över ngt/ngra)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga