Svensk ordbok 2009, webbversion

sty`relse substantiv ~n ~r styr·els·en1förtroende­vald grupp som ut­övar högsta ledning in­om före­tag, förening, institution e.d. admin.samh.yrk.JFRcohyponymdirektion 1cohyponymbestyrelse styrelsearvodestyrelsebeslutstyrelseordförandestyrelsesammanträdeden sittande styrelsenen enig styrelsevälja en ny styrelsehon valdes in i styrelsenhan sitter i före­tagets styrelsestyrelsen beslöt bord­lägga fråganstyrelsen (för ngt)sedan 1833fornsv. styrilse ’regering’ 2sätt att styra land e.d. pol.sesestyra 2 styrelseformlandets styrelse○äv.det att styra ut­öva styrelsen över landetstyrelse (över ngt/ngra)sedan 1320–50En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga