Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
styck·ar1ibl. med partikelnupp
hugga eller skära (slaktad djurkropp) i användbara bitar
kokk.hon köpte en halv gris och fick den styckad i affärenflå och stycka (upp) älgkroppen○äv.hugga (mordoffer) i små bitar
styckmordden mördade kvinnan hittades styckadstycka ngtsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. stykkia; till stycke
2ibl. med partikel, särsk.av, upp
avdela (mindre fastighet) från större fastighet
jordbr.de styckade av en tomt längre bort på ägornaden stora tomten styckades för fritidshusbebyggelse○äv. med avs. på annat landområdePolen styckades upp mellan de omgivande stormakterna i slutet av 1700-taletstycka (av/upp) ngtsedan 1659Subst.:vbid1-346704styckande,
vbid2-346704styckning