Svensk ordbok 2009, webbversion

styck`a verb ~de ~t styck·ar1ibl. med partikelnupp hugga eller skära (slaktad djur­kropp) i an­vändbara bitar kokk.hon köpte en halv gris och fick den styckad i affärenflå och stycka (upp) älgkroppen○äv.hugga (mord­offer) i små bitar styckmordden mördade kvinnan hittades styckadstycka ngtsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. stykkia; till stycke 2ibl. med partikel, särsk.av, upp av­dela (mindre fastighet) från större fastighet jordbr.de styckade av en tomt längre bort på ägornaden stora tomten styckades för fritidshusbebyggelse○äv. med avs. på annat land­områdePolen styckades upp mellan de om­givande stor­makterna i slutet av 1700-taletstycka (av/upp) ngtsedan 1659Subst.:vbid1-346704styckande, vbid2-346704styckning