Svensk ordbok 2009, webbversion

stu`pstock substantiv ~en ~ar stup|­stock·en●trä­ställning som en döds­dömd person lade huvudet på vid av­rättning med svärd eller bila histor.samh.mördaren fördes till stupstockensedan ca 1350Konung Magnus Erikssons Stadslagfornsv. stupostokker, till stupa ’prygla’