Svensk ordbok 2009, webbversion

stun`da verb ~de ~t stund·ar●ofta pres. part. närma sig om viktig händelse i fram­tiden tid.JFRcohyponymförestå 1 det stundande bröllopetförhoppningsvis stundar bättre tiderstundasedan 1480Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. stunda ’vänta, bida’; till stund; jfr instunda, tillstunda, åstunda