Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
stund·ar●ofta pres. part.
närma sig
om viktig händelse i framtiden
tid.JFRcohyponymförestå 1
det stundande bröllopetförhoppningsvis stundar bättre tiderstundasedan 1480Skrifter till Läsning för Klosterfolkfornsv. stunda ’vänta, bida’; till stund; jfr instunda, tillstunda, åstunda