Svensk ordbok 2009, webbversion
stu
`
gsittare
substantiv
~n
äv. vard.
stugsittarn
,
plur.
~
,
best.
plur.
stugsittarna
stug|sitt·ar·en
●
person som mest vistas inomhus
och lever ett passivt liv (åtm. i fysiskt avseende)
psykol.
yrk.
sedan ca 1755