Svensk ordbok 2009, webbversion
stubb`e
substantiv ~n stubbar
stubb·en●uppstickande rest av avhugget träd
skogsbr.trädstubbebryta upp stubbarhon satte sig på en stubbe och viladesedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagenfornsv. stubbe; gemens. germ. ord, nära besl. med stuv; jfr stabbe, stubb 1