Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
stubb·ar●ofta perf. part.
skära eller klippa (hår e.d.) mycket kort
kläd.han hade kortklippt, nästan stubbat håren hund med stubbad svans○äv. med avs. på personhon bad frisören att stubba pojkenstubba ngt (på ngn), stubba ngnsedan 1810Subst.:vbid1-346043stubbande,
vbid2-346043stubbning