Svensk ordbok 2009, webbversion

stubb`a verb ~de ~t stubb·ar●ofta perf. part. skära eller klippa (hår e.d.) mycket kort kläd.han hade kort­klippt, nästan stubbat håren hund med stubbad svans○äv. med avs. på personhon bad frisören att stubba pojkenstubba ngt (på ngn), stubba ngnsedan 1810Subst.:vbid1-346043stubbande, vbid2-346043stubbning