Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
strömm·ing·en●typ av mindre sill som lever i Östersjön
kokk.zool.strömmingsgarnrensa strömming○äv. om motsvarande maträttsurströmmingättiksströmminginlagd strömminggravad strömmingrökt strömming kallas böcklinghon lade några stekta strömmingar på det hårda brödetsedan 1419öppet brev utfärdat av riddaren Magnus Birgersson m.fl. med gåvor till Vadstena kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. ströminger; bildn. till 1ström